Gott med kvadratmeter och gott om sittplatser. Det finns det i det ”forever” hus som byggts för det unga Tähtinen-paret.
Ett 12 personers matbord och en fyra meter lång soffa ryms enkelt in i Melina och Tino Tähtinens vardagsrum. 174 kvadratmeter erbjuder utrymme och när de används smart, ser hemmet inte bara stort ut, utan känns det också. Paret som gifte sig i somras bor tills vidare ensamma. Antalet boende ökar redan i juni då familjen får en pojke. Tanken är att öka antalet familjemedlemmar även efter den förstfödde sonen. Det finns gott om barnrum.
Tino föddes i den fridfulla byn Mynämäki i Karelen. Melina som växte upp i Raisio, förälskade sig snabbt med den lantliga idyllen. Beslutet att bygga deras “forever” hem där fattades när de lätt hittade en tomt via bekanta. Tähtinen var redo för ett husprojekt som unga, långt under trettio. Huset blev klart till midsommar och efter att bullret från byggarbetsplatsen har upphört är det kusligt tyst på tomten. När man sitter på terrassen hör man inte ens det minsta trafikljud. Ibland kan en bybo köra förbi längs den slingrande grusvägen i utkanten av den stora tomten.
Melina och Tino hade samma förväntningar på deras nya hem. De ville absolut bygga ett timmerhus. Valet påverkades av både förnuftiga och känslomässiga skäl. Ett timmerhus byggt av finskt trä är ekologiskt och väggarna som andas gör boendet hälsosamt och trevligt. Både Melina och Tino tycker att utseendet på timmerhuset är stilfullt, rent utav vackert. Timmerhus är också bekanta för Tino genom hans arbete. Hans företag Rakennuspalvelu Tähtinen AB bygger främst egnahemshus i timmer.
Kuusamo Timmerhus valdes som träleverantör för projektet. Väggarna består av 202 moderna lamelltimmer. Grundidén med det L-formade envåningshuset hittades i en katalog från ett timmerhusföretag i Kuusamo, men paret utformade planlösningen noggrant själva. Boendet har redan visat sig vara praktiskt och det rymliga köket och vardagsrummet är tillräckligt stort. Många av Melinas och Tinos släktingar och vänner bor i Mynämäki. De håller nära kontakt med dem, och senast under helgen är alla 12 stolar runt matbordet i bruk. Även hörnsoffan dimensionerades med tanke på stora gästgrupper.
Inredningen har en avslappnande färgskala
Huset har fyra rymliga sovrum. Det finns ett rymligt klädutrymme på nästan åtta kvadratmeter i samband med det huvudsakliga sovrummet. I bastuavdelningen finns det ytterligare ett separat rum, som från början var tänkt som eldhörna. Eldstaden murades dock in i vardagsrummets hörn och eldhörnan blev ett avsvalkningsrum. Under vintern kan man hänga där efter bastubadet, till och med hela kvällen. På sommarkvällarna kan man lätt gå från bastun genom grovköket ut på terrassen. Det finns tillräckligt med utrymme där för att slappa eller ha middagar samt för ett bubbelbad. Vattnet i badet värms med geotermisk energi.
Att göra inredningsval för ett stort hus har varit ett arbetsamt uppdrag. Alla inköp jämfördes med konkurrenter, vilket också ökade arbetsmängden. Slutresultatet är en harmonisk helhet och en varm färgskala.
De ville att husets exteriöra färg skulle vara mörk. Nyansen som valdes var mörkgrått klart träskydd. Inredningen skydde inte svart heller, även om den övergripande stilen är ljus – dock inte vit. Svarta köksmöbler köptes från Puustelli-butiken i Åbo. Köket är stort och den långa köksön utgör helhets bänk- och arbetsytan. Vattentillgång och spisen placerades längs med väggen. Det långa matbordet är Tinos hantverk, då de inte hittade tillräckligt stort som de tyckte om i butiken.
Timmerväggarna har vaxats på insidan för att ge en ljus färg. Avsvalkningsrummets väggar är av limstockpanel i kelo-färg. Golvet är av mellanbruna vinylplankor. Vardagsrummet snedtak är av en dekorativ panel. De övriga rummens tak har vit mdf-panel.
Möbleringen är hemtrevlig. På golven finns det hemvävda mattor. Över Melinas och Tinos säng hänger en stor makramé. De första möblerna för det framtida rummet för barnet som föds i juni finns redan. De finaste av dem är den vackert patinerade fåtöljen som tillhört Tinos farfar.
Artikeln publicerades ursprungligen i tidskriften Uusi Koti i mars 2023. Artikeln är skriven av Jorma Välimaa, foto Hans Koistinen.